lördag 31 december 2011

Året 2011 och året 2012

Blogghelvetet sammanfattar år 2011 och gör några tafatta försök till spådomar.


Mhm. Startade den här bloggen. Drabbades av svensexa. Gifte mig. Åkte på bröllopsresa. Pausade min andra blogg. Började plugga.

Nästa år ska jag...

... ta mina första högskolepoäng sedan 2004.

... göra klart min fantastiska subarktiska spelvärld.

... bli en fena på ukulele.

... kanske åka utomlands.

... blogga här oftare.

... vara snel hest.

... åka på fler KFF-bortamatcher.

... bli ännu bättre på att göra det jag själv vill med min tid.

söndag 25 december 2011

Smoke on the water

Vår hjältes fantastiska superkrafter utvecklas ständigt och alltid.

Vid något tillfälle var jag oförsiktig nog att uttala en ambition jag numera skaffat mig. Varje år ska jag försöka lära mig något helt nytt. Det var delvis därför jag började plugga nationalekonomi i början av hösten. Nästa år var tanken att jag skulle börja lära mig ett instrument, eller ett språk.

Oförsiktigheten (min glappande käft) ledde till att min ömma moder gav mig en ukulele i julklapp.



Jag är ett geni.

fredag 23 december 2011

Have yourself a Merry Little Christmas

Dåren bakom denna skapelse önskar tillkännage världen en hälsning.

Dagens demon var definitivt att behöva ge sig ut i julhandeln såhär dagen innan jul. Tack och lov var det inte fullt så jävligt som jag fruktade. Så det blev bara en halv demon.

Eftersom jag var sent ute med klapparna så vill jag vara tidigt ute med resten. Därför önskar jag redan nu alla läsare en God Jul!

tisdag 20 december 2011

Troll-lololo

Vår ärorike hjälte, planeternas evige härskare och världens ljus,
fortsätter att nörda ner sig totalt i saker han egentligen inte har tid med.

Monster alltså. Finns ju gott om i diverse Monster Manuals och Bestiariumer... Bestiarier... Bestiariums? Att skapa egna monster kan därför verka totalt onödigt och slöseri med värdefull tid ("Tiden är den eld vi alla brinner i!" som en av mina mer poetiska vänner säger) men har en vettig och logisk anledning någonsin stoppat mänsklig idioti?

Således skall här skapas monster till den helvetesvärld jag bygger upp. Detta har jag hintat om innan, i synnerhet att jag tänker skapa en egen variant av troll. Lyckligtvis är det rätt lätt att skapa monster i Microlite20, inte minst tack vare en bra steg-för-steg-guide av Greywulf.
"Whatever their origin, I guarantee your gameworld will be better off with Ninja Monkeys in there, somewhere."
-Greywulf
Jag kan nästan garantera att min spelgrupp kommer slippa springa in i ninjaapor. Troll, däremot, kommer det finnas gott om i skogarna. De ska vara det stora gisslet i världen, högst närvarande och ett ständigt orosmoment för bönder, jägare, äventyrare, kurirer, bybor, köpmän - ja i princip alla.

I det extra feta kompendiet med Microlite20-versioner/tillägg/extragrejer finns förvisso redan ett typtroll, men det är alldeles för svårt för min smak. Mina standardtroll ska liksom inte ha 63 jävla hp, utan deras styrka ska snarare ligga i antal.

Exakt hur lätt är det att skapa ett monster i Microlite20? Regeltexten är kort och koncis:
To create new monsters, assign Hit Dice (d8 for most things, d12 for Dragons and Undead). Attack bonus and skill level = number of Hit Dice. If it's an intelligent critter, +3 bonus to one skill. Assign stats to suit. Equip and add abilities as required.

Quick tip: to speed monster creation further, multiply the Hit Dice by 5 for hit points; multiply Hit Dice by 7 for Dragons and Undead
Eftersom jag är sadist så tänker jag faktiskt avslöja lite av vad som komma skall. Nå, det finns ett bra skäl också; trollen är så vanligt förekommande att deras grundläggande drag är kända av alla. Barn får med modersmjölken höra hemska historier om trollen och deras härjningar, så alla är rätt väl införstådda i vad ett troll är och har för egenskaper.
"Nä, de ä sant, ett troll kan en skapli krigare väl handskas mä. Men di komme sällan en å en, de e like sant de. Fråge du folk som vet, dumjävel, så kan di sä da att trolla komme i gruppe om tre elle fyre, å iblann ha di ett stortroll som leder di! Vettigt folk gö bäst i å springe vi förste anblick!"
- Gamle gubben Truk, värdshuset "Tre Svärd", Östra Oesis
Här är en inblick i mitt arbete med Troll v1.0 (Basse version). Kom gärna med input, nöjet blir så mycket större om ni stryker med av en skapelse ni själva varit med och format!

Standardtroll
2HD (hp 16 (5+3+5+3)), AC 11, Club +5 (1d6+3), Claw +5 (1d4+3)
STR 16 DEX 10 MIND 6
Attack bonus: +2
Physical +4, Subterfuge +1, Knowledge +1, Communication +1
Abilities: Natural armor +1, Darkvision 90 ft, Scent, Disease (Injury, DC 12, Filth fever)

Stortroll
3HD (hp 27 (5+4+5+4+5+4)), AC 12, Club +7 (1d6+4), Claw +7 (1d4+4) Bite +3 (1d8)
STR 18 DEX 10 MIND 8
Attack bonus: +3
Physical +6, Subterfuge +1, Knowledge +1, Communication +1
Abilities: Natural armor +2, Darkvision 90 ft, Scent, Damage reduction 5/magic, Disease (Injury, DC 15, Red ache)


Lite så tänker jag. Inte överjävliga, inte helt lätta, men i vilket fall ett gissel. Det finns som sagt många berättelser om trollen i denna värld, och de har varit föremål både för rena utrotningsexpeditioner och halvt vetenskapliga studier.
"Mina efterforskningar, som I haver redogjort för i flertalet väl ansedda skrifter, antyda att den typiska trollstammen bestå av fyrtio till sextio individer. Emellertid kunna trollstammen i vildare områden bestå utav hundratals individer, givet de rätta av förutsättningar. Vad gälla de s.k. 'Stortrollen' äro undertecknad och övriga skollärda överens om, att de utgöra cirka en tjugondel av trollpopulationen."
- Rajana Nedtecknaren - "Världens vidunder och kräk"
Troll är håriga, eländiga och smutsiga varelser. Som köldtåliga allätare är de dock extrema överlevare och väl lämpade för ett liv i skog och mark. Helst äter de kött - även as - men de kan också livnära sig på svampar, bär, rötter med mera. När de beger sig in i civiliserade områden är det framförallt för att hitta mat; i första hand boskap. Det är inte helt sällsynt att de också tar människor som föda, i synnerhet barn, ensamma jordbrukare eller skogshuggare.

Därtill är trollen i regel barnsligt förtjusta i saker som glimmar. Detta innebär naturligtvis att de - om de anfaller exempelvis en bondgård - lägger beslag på eventuella smycken och glas de hittar. Dessa bär stammens ledare sedan med stolthet, som troféer, i alla möjliga och omöjliga kombinationer. Lyckligtvis för jägare och äventyrare så är troll med blänkande och klirrande attiraljer något enklare att upptäcka. Olyckligtvis innebär det samtidigt ofta att trollet man hittar är ett stortroll.

Äh. Kort sagt: Trollen kommer ställa till ett helvete för er. Jag ska lära tvinga er att älska dem. Men som sagt, synpunkter är välkomna!

fredag 16 december 2011

This land is your land

Blogghelvetets tystnad bryts med en sjujävla smäll.

Först vill jag be om ursäkt för den låga uppdateringsfrekvensen här på blogghelvetet. Jobb, juletid och egenmäktigt förfarande har satt käppar i hjulet. Men nu är jag här igen, mitt gamla helvete, så vad gnäller ni om? Gör som jag, ta en grogg och var som en mänska vetja!

Som ni vet (?) planerar jag en större rollspelskampanj i en egenskapad värld som, efter en trög start, så smått börjat ta form. Jag skrev lite om den i ett tidigare inlägg. Nu, kära läsare i allmänhet och kära rollspelare i synnerhet, följer ett satans långt inlägg av yttersta vikt för det framtida spelandet. Jag ger er härmed en första glimt av Världen:

(Uppdatering: jag har gjort ett tillägg sist i inlägget)


Östra Oesis är det enda området i Aales, kungadöme i kejsardömet Halerat, med ett större sammanhängande kultiverat jordbrukslandskap. Förrförre lantgreven, Rodvild Frodig, såg potentialen i sitt ärvda landområde och gjorde långtgående investeringar i dränering och markarbeten. Dessutom importerade han ett särskilt tåligt veteslag - frostvete - och lät utbilda sina undersåtar i effektivare metoder för jordbruk. Snart blomstrade hela landsänden, och både greven och bönderna vältrade sig i välstånd.

Landskapet i sig lämpar sig väl för spannmålsodling. Det är låglänt, med förhållandevis milda säsonger, till stora delar lättbearbetade marker samt näringsrik jord. Befolkningen försörjer sig i stor utsträckning på försäljning av olika slags grödor, framförallt vetet, men även på visst hantverk, då det finns småskalig produktion av koppar och järn i de norra delarna av grevskapet som gränsar mot bergskedjan Thotkarm.

Alla raser finns representerade i grevskapet, människorna utgör dock hela 95% av befolkningen. Alver finns bland köpmännen och soldaterna, det finns några få dvärgfamiljer, framförallt bland smederna och soldaterna. Halflings och gnomer existerar inte officiellt, men gör ett leverne som kringresande försäljare eller underhållare. Halvorcher finns, men dessa är oftast förvisade till de lägsta yrkesklasserna och arbetar som drängar, marklösa lantarbetare och så vidare.

Någon organiserad religion finns inte här, endast någon enstaka liten kyrka i köpingen kring grevens borg. Däremot finns en utbredd naturdyrkan. Inte sällan ser man bönder offra en griskulting för gynnsamt väder eller en större skörd. Som ett folk som lever på handel är man generellt sett välvilligt inställda till främlingar - så länge de kan göra rätt för sig via guld eller arbete. Som i övriga Aales, och i större delen av den kända världen, ses magiker och magi med skepsis. Enstaka bönder kan, när de inmundigat större mängder veteöl, tillerkänna nyttan av viss magi i skördetid, men officiellt är magi förbjudet. Hårda straff väntar den som anlitar en magikers tjänster, och för magikern själv väntar i bästa fall deportation till kejsardömets huvudstad, Halerat, långt nere i söder.

Samhället - i formell mening alltså ett grevskap - är löst sammanhållet under greven, som håller sig med en liten men vältränad yrkesarmé. Historiskt sett försörjs denna finansiellt och personellt via en särskild kombination av grevskapsskatt och värnplikt, men som vi snart ska se har detta nyligen ändrats.

Östra Oesis har en lång period av fred bakom sig. Genom handel och lösensummor har man undvikit större konflikter de senaste 200 åren. Kungarna av Aales har genom historien sett Östra Oesis som en slags öde buffert mot bergen i norr och vildmarkerna i öst, men efter greve Frodigs insatser ökade grevskapets stragetiska vikt. Sedan några decennier finns därför kungliga utposter - fortifikationer - i norr och öst. Dessas uppgift är i första hand att stoppa de grupper av orcher, jättar och troll som då och då försöker plundra bondgårdar i gränslandet.

I omgivningens ögon är Östra Oesis en landsände på dekis. Rodvild Frodig omkom vid ett dryckesslag - enligt legenden när han testade en sällsynt stark dryck som bergsmännen tagit med sig norrifrån - för drygt 40 år sedan. Hans son, Gaer Vildsson, försökte expandera jordbrukets möjligheter genom att köpa in frön från den sällsynta och mycket dyra frukten lochia, byta ut det fungerande systemet mot ett nytt anpassat för fruktens egenskaper, och genom piska och morötter tvinga bönderna att odla frukterna istället. Detta visade sig vara en ekonomisk katastrof för både honom och bönderna, då frukten inte alls tålde klimatet. Välståndet fick sig en knäck, och Gaer hämtade sig aldrig riktigt från nederlaget, utan blev alltmer tillbakadragen och nyckfull.

Sedan några år styr Rodvild Frodigs barnbarn, greve Seger Vildblod, över baronskapet. Hans intressen ligger främst i dyra spektakel, exotiska kvinnor och grandiosa tillbyggen på grevskapets borg, något som tvingat bönderna i Östra Oesis att betala allt högre skatter. Produktionen av frostvete har också sjunkit på grund av tvångsinlösen av mark när bönder inte kunnat betala de nya skatterna. Inga större organiserade markarbeten har gjorts på minst 25 år, och mycket av kunskapen kring effektiv odling ligger nu i gravfälten.

Den äldre generationen kan dessutom gå i ed för att vintrarna blir allt längre, och allt kallare, för varje säsong som passerar. Frostvetet verkar stå pall, men övriga grödor blir allt mer svårodlade.

Östra Oesis har dock alltjämt ett produktionsöverskott, och exporterar ännu sitt vete till de kringliggande grevskapen. Bönderna ser emellertid allt mörkare på framtiden, och i den mån det finns nedärvda förmögenheter får dessa ofta finansiera den äldsta sonens utbildning vid någon läromästare i en landsände med större framtidsmöjligheter.

Grevskapet töms således sakta på kompetens och kapital, samtidigt som produktionstakten stadigt minskar. Handelsmännen i den lilla köpstaden som omger grevens borg har också noterat detta, och de senaste året har många större köpmän från andra landsändar eller länder lagt ner sina filialer, samtidigt som ett antal lokala köpmän slagit igen butiken för att söka sin lycka någon annanstans.

För bara några månader sedan fick greve Vildblod nog av flyende köpmän, och införde en rekordhög straffskatt på den köpman som flyttar eller lägger ner sin verksamhet. Sedan dess har ingen köpman flyttat, men allt fler hyllor i handelsbodarna gapar tomma. Allt fler bönder får problem att sälja sin skörd på de lokala marknaderna. Allt fler oroas också av envisa rykten om nya skattepålägg, och över den nya ordningen där grevens soldater själva ska driva in en del av sin sold.

Ja, ni gissar rätt. Det är här, i Östra Oesis, som våra huvudkaraktärer finns. Det är här de lever och verkar när vår kampanj startar. Sannolikt har de också vuxit upp här.

För denna kampanj kommer jag som den maktfullkomlige DM jag är att ställa följande krav på mina spelare:

  • Alla karaktärerna ska känna varandra sedan tidigare. Det kan vara ytlig bekanskap eller blodsbröder, men de vet om varandras existens.
  • Alla karaktärerna ska, åtminstone från början, vara någorlunda välvilligt inställda till varandra.
  • De spelare som, dåraktigt nog, väljer att spela en magiker kommer av naturliga skäl få en annan yrkesklass som "cover" i början, då magiker jagas och magi är förbjudet.

Seså. Börja fundera på vad ni vill spela för karaktär. Är du en soldat i grevens yrkesarmé, som tycker grevens nyordning med egenindrivning av solden är idioti? Är du en halvt förslavad halvorch som tröttnat på skiten och vill rymma? Är du en bondeson som vill söka lyckan? Är du en handelsman som trotsar straffskatten och vill söka lyckan någon annanstans? Är du kringresande försäljare, som lyckats dölja dina magiska förmågor än så länge?

Ja, det avgör ni själva, vad ni ska spela. Nu vet ni lite mer om förutsättningarna.

ADDENDUM

Här kommer mer nyttig info för den händelse ni börjar skissa på karaktärer.
Vi kommer alltså köra Microlite20, husreglerna. De och SRD spellist finns att tanka hos farbror Müller.

Ytterligare begränsningar, eller "egenheter", som jag skulle vilja kalla det, vad gäller spelbara klasser/yrken:

Vill du spela en cleric? Vet då att denna värld domineras av en enda kyrka, och en enda gud (som logiskt nog kallas för Gud). Statskyrkan, för så kan man kalla den, är inte speciellt utbredd utanför de större städerna. Kloster är sällsynta. Det finns ibland ett tempel i någon av de större byarna, och vid marknadsplatserna där större vägar möts.

Det finns tre huvudtyper av clercis.
Den vandrande predikaren, utsänd av Gud för att trösta, hjälpa och omvända syndare. De lever ett tämligen fritt liv innan för ramarna som Den Heliga Boken sätter upp, och är populära nästan varhelst de visar sig.
Helaren i templet, som framlever sina dagar i något av Guds alla tempel, där man - mot skälig ersättning givetvis - kan få bot och lindring för diverse olika otäckheter.
Legosoldaten - uthyrd av kyrkan till arméer som anses ha tillräckligt gott syfte och vars kung eller greve är tillräckligt pålitlig som donator till kyrkan. Dessa clerics tjänstgör i de privata arméer och är mycket eftertraktade, då de gör stor nytta i fält.

Som cleric kommer du alltså inte kämpa mot andra clerics eller kyrkor med andra religionsuppfattningar i första hand, utan mot syndare och mot ogudaktiga ting, dvs monster. Den värsta formen av synd är demondyrkan, vilket bland annat innefattar bruket av demonisk magi - som råkar vara all magi som inte utförs av clerics eller paladins.

Vill du spela druid? Välkommen! Druider i denna värld är shaman-typer, och brukar faktiskt lämnas i fred av lokalbefolkningen (såvida lokalbefolkningen inte behöver en syndabock) till skillnad från wizards. Om någon officiell person, en soldat, en cleric eller skatteindrivare osv däremot får nys om din verksamhet, ja då är du i fara.

Vill du spela bard? Välkommen! Livet som bard är svårt, eftersom hela ditt yrke ryktas bygga på utförande av otillåten demonisk magi. Få kungar eller grevar vågar ha en bard anställd, man vill inte ha problem med kyrkan. Finner man en bard i tjänst hos en greve eller kung så är det ofta ute på landsbygden, dit kyrkan nästan aldrig kommer. Folk i allmänhet gillar dock underhållning, men liksom för druiden vänder lyckan snabbt om befolkningen behöver en syndabock.

Vill du spela ranger? Välkommen! I landsändar med stor bondebefolkning ses rangers som utbölingar och snyltande latrövar. I mer skogstäta delar av länder är ranger snarare det enda alternativet. Böndernas misstänksamhet gör givetvis att rangers måste vara försiktiga med att bruka spells i vissa områden. Bland andra rangers är det dock fritt fram.

Vill du spela wizard? Bereden dig på att bli bespottad, avskydd och jagad. Hela din uppenbarelse är en illegal verksamhet. Allmänheten kommer i regel vägra hjälpa dig, handelsmän kommer inte släppa in dig, grevar och kungar kommer jaga dig (då det är deras plikt), prisjägare kommer jaga dig för belöningen och kyrkan kommer jaga dig för den du är, och för särskilt jobbiga fall av magiker - exempelvis om man ser dem i grupp - så finns alltid möjligheten att Kejsarens Heliga Riddare skickas ut.

Vill du spela paladin? Ojoj. Det finns bara en slags paladin, en edsvuren medlem i Kejsarens Heliga Riddare. De är en väloljad, välfinansierad och välutbildad elitstyrka direkt underställd Kejsaren, och den har endast ett syfte: jaga magiker som vanliga soldater inte rått på, eller grupper av magiker.

Vill du spela fighter? Härligt! I denna primitiva värld är muskler och vapen alltid eftertraktade. Det finns gott om arbete, och de flesta känner sig något tryggare från orcher, troll och annat skit i din närhet. Kanske är du i tjänst hos någon lantgreve, eller vakt hos en rikare bonde, eller kanske t o m hos någon kung.

Vill du spela rouge? Tja, du är väl lika populär som tjuvar är mest. Med största säkerhet bedriver du din verksamhet i någon köping eller i en av de få större städerna. På landsbygdens bondgårdar finns inga större rikedomar att hitta, men däremot kan man ju alltid bli rövare och råna folk som färdas på landsvägen...


That should about - i allmänna ordalag - cover it vad det kommer innebära att spela de olika klasserna.

fredag 9 december 2011

Both sides of the story

Blogghelvetet botaniserar vidare i originalversionernas våldsamma skeenden.

Så när TGWTG äntligen fick upp sin sajt igen så tittade jag på avsnitt fyra av Disneycember. Introt till Cinderella, eller Askungen, fångade min uppmärksamhet. Baserat på en berättelse av VEM? Inte visste jag att det funnits en fransk författare - Charles Perrault - som la grunden till de flesta moderna versionerna av gamla folksagor.

I Perraults mest kända verk, Histoires ou contes du temps passé från 1695, finns de med allihop: Törnrosa, Askungen, Rödluvan, Mästerkatten i stövlar med flera. Långt innan bröderna Grimm blev grymma, alltså.

Å då förstår ni, då blir jag lite nyfiken. Hur är dessa klassiska sagor i originaltappning? Jag skrev ju om original-Pinocchio för nån vecka sedan, och om hur udda den är jämfört med den version vi blivit itutade av Disney med flera. Så jag tittade upp Törnrosa (att det blev Törnrosa är en slump, den nämndes först i Wikipedia-artikeln om Perraults bok).

Och tror ni inte fan. Perraults berättelse är inget originalverk, utan en omarbetning av Sole, Luna, e Talia av italienaren (again with the italians!) Giambattista Basile från 1634. Mycket av det vi idag anser vara sagan om Törnrosa finns med, men en hel del detaljer är annorlunda i denna originalversion.

I Basiles originalversion är Törnrosas - eller Talia som hon heter här - åkomma inte resultatet av en förbannelse från en häxa, utan härstammar ifrån en helt vanlig profetia/horoskop: hennes liv kommer vara i fara på grund av en linspeta. Hennes pappa, som inte är kung utan "bara" någon form av adelsman, ser därför till att inget lin används eller tillåts i hans hus. Givetvis träffar Törnrosa ändå en gammal tant som håller på och spinna lintråd på en slända, och får en speta under nageln varpå hon faller ihop.

Talias pappa blir ledsen, men han faller inte i sömn tillsammans med resten av slottet. Istället placerar han Törnrosas sovande kropp i ett av sina lantgods. Efter en tid så råkar en kung (inte en prins) som jagar i området hitta godset och finner Törnrosa därinne. Han lyckas inte väcka henne, så vad göra? Jo, naturligtvis våldtar han henne och lämnar henne sedan på sängen och återvänder hem...

...

!!!

Resten av originalberättelsen är inte mindre våldsam, med försök till kannibalism och bålbränning med mera. Talia och kungen gifter sig förstås i slutet. Så väldigt logiskt. Talia liksom bara: "Nejnej, att han våldtog mig när jag låg helt försvarslös i koma, och gjorde mig gravid på köpet, du vet, kärleken övervinner allt!"

Gah! Jag vet en kvinnlig huvudperson som råkade ut för något liknande i en helt annan berättelse:



The Brides reaktion är långt mer resonabel och logisk än Talias.

Gamla sagor alltså. Jisses. De som tycker Tarantinos filmer är för våldsamma borde vända blicken mot klassiska italienska författare istället.

torsdag 8 december 2011

IQ - en kille att beundra

Blogghelvetet drabbas slutligen av total hybris.


Gjorde nyss Illustrerad Vetenskaps IQ-test.



Således:




Inkomna kommentarer som påstår, eller t o m innehåller bevis för, att kommentarsförfattaren fått ett ännu bättre resultat i samma test kommer - på grund av svår hybris - ej att publiceras.

söndag 4 december 2011

Hej didilidi, en rånmördare ska jag bli

Är originalet alltid bättre?


Eftersom Doug Walker har Disneycember-maraton på TGWTG så började jag läsa på lite bakgrundsfakta om de tidiga Disneyfilmerna. Pinocchio var, som en del vet, den andra animerade långfilmen från Disney, efter Snövit och de sju dvärgarna.

Jag har alltid trott - på något sätt utgått ifrån - att Pinocchio var en originalskapelse från Disney. Men inte då. Filmen baseras på sagan Le avventure di Pinocchio, skriven av italienaren Carlo Collodi på 1880-talet.

Som så många ofta är originalsagan rätt så annorlunda och framförallt mycket hemskare än Disneyfilmen. Frågan jag vill ställa är dock om inte Pinocchio tar priset.

Allt går att läsa i Wikipediaartikeln som jag länkar till ovan. Låt mig bara kort sammanfatta vad original-Pinocchio är:

En elak liten träpojke som får Gepetto fängslad, mördar Benjamin Syrsa genom att kasta en hammare på honom, lyckas bränna upp sina egna fötter då han slumrar till för nära kaminen, säljer sina skolböcker (som Gepetto sålt sin enda rock för att finansiera) för att kunna gå på dockteater, får tag i pengar som en räv och en katt lurar av honom - genom att råna honom och sedan HÄNGA HONOM I ETT TRÄD.

Så slutar originalversionen. Collodi la sedermera till fler kapitel, eftersom han ville göra om det till en barnbok. Andra halvan - den som lades till - är full av äventyr och slutar lyckligt, men likväl: den första versionen är rätt långt ifrån Disneys.

Vilken version som är bäst? För Disney är det helt klart deras tillrättalagda version som passar deras koncept bäst. Men det skulle å andra sidan vara intressant om någon gjorde en animerad film med originalets - version 1 - elakheter och våldsamma slut.