onsdag 20 november 2013

Island in the sun

Vår hjälte uppdaterar läsekretsen kring skeenden och
händelser i sitt alltmer medelåldersaktiga liv och leverne.

Det har hänt en hel del sedan förra bloggposten. Jag har exempelvis flyttat från stan till ön.

Ja, där någon gång i slutet av augusti dök det upp en mäklarannons för något så udda som ett parhus i formen av en bostadsrätt. Vi tyckte det såg fint ut, läget var prima, priset var rimligt och vi bestämde oss för att gå på visningarna.

Vi har letat efter något större, på ön, ett tag. Vi har sett många hus med konstigheter, en del med mögel och en del som helt enkelt var för dyra. Men nu hittade vi rätt. Det här huset ville vi ha, det här huset ska vi buda på. Eftersom visningarna (jag och min pappa gick på den ena, frugan och hennes syster på den andra) var fulla med intressenter förberedde vi oss på ett intensivt budkrig.

Rätt intensivt blev det. Numera budar man tydligen via SMS. Man skickar ett litet textmeddelande med summan man vill lägga till mäklarens mobiltjänst, och så går det ut till alla som anmält sig till budgivningen. Det var ett par svettiga dagar då man hoppade till varje gång mobilhelvetet plingade till, det kunde ju vara någon som höjde budet. Det var det ofta också.

Jag förstår tanken. Det är förstås mycket abstrakt att skriva in en summa i ett SMS, man tänker kanske inte på hur mycket pengar det faktiskt är som man bollar med. Hade jag sett pengahögen framför mig så hade jag förmodligen behövt lugnande medel varje gång jag knappade in en höjning av budet.

Som ni förstår så vann vi budgivningen. Tillträde den 31 oktober. För drygt en vecka sedan kunde vi flytta hela bohaget och nu bor vi på ön. Jag har lagt mig till med medelålders vanor såsom tidiga morgnar, gubbvakning och ett närmast osunt intresse för uppvärmningskostnader.

Än är vi inte klara med allt. Det ska in elektriker och VVS:are för att ordna så vi kan installera en diskmaskin. Bänkskivor ska bytas. Vägg ska kaklas. TV-bänk ska borras. Lite smått och gott.

Men huvudsaken är att vi trivs, och det gör vi, både jag, frun och - numera - katterna. Våra två kattkräk hade en riktigt traumatisk flyttdag. Först blev de inlåsta på toaletten i lägenheten medan 15-talet personer sprang ut och in och bar iväg flyttlådor och möbler. Sedan släpptes de ut, och fick till sin uppenbara fasa se att lägenheten var tom. Jag svär att katt-Tage vacklade till när han upptäckte att sängen - som han förmodligen tänkte söka skydd under - var borta.

När det stod klart för katterna att hela deras värld försvunnit på ett par timmar så sökte de skydd; den ena bakom badkaret och den andre i en garderob. Men fasorna var inte över; nu skulle de få åka bil till sitt nya hem. De hatar att åka bil. Väl framme i huset så var de livrädda eftersom allting var nytt.

Lyckligtvis har de vant sig nu. Om kvällarna ligger hela familjen i den nya soffan och tittar på teve. På nätterna ligger vi i vår nya stora säng och sover. Och trivs.

Jag saknar inte vår gamla lägenhet, de tre trapporna utan hiss eller att behöva boka in tvättider. Däremot saknar jag bredbandet. Men det kommer. Om sisådär nio dagar. Ungefär samtidigt är det första advent, då ska det julpyntas. Det ska bli så mysigt.

måndag 26 augusti 2013

I'm the ice cream man, honey, I'll be good to you

Det krävs en alldeles särskild klantighet för att lyckas skada sig själv i sömnen. Men visst, det kan väl hända? Man kan trilla ur sängen exempelvis. Klantigt i överkant, men ändå inte helt otänkbart, visst?

Men hur överdjävulskt extraordinärt ärkesuperklantig är man om man skadar sig själv i sömnen genom att snarka?

Nej, nu talar jag inte om att skadas indirekt genom snarkning - exempelvis att ens älskade fru sparkar på en för att man låter som ett dieseldrivet sågverk - utan av själva snarkningen.

I lördags var jag på ett bröllop med efterföljande bröllopsfest. Alkoholhaltiga drycker konsumerades. När jag konsumerat alkoholhaltiga drycker brukar jag snarka. Den här gången måste det slagit över totalt. Jag har alltså legat och snarkat så hårt att gomspenen gåtti sönner, den var helt uppsvullen och öm på söndagen.

Det var, utan konkurrens, dagens demon. Först när jag lyckats ta mig till affären och köpa glass lättade problemet något.

Detta har hänt en gång förut, för flera år sedan. Nu när jag kollat upp det på das GeInternet (bl a denna underhållande Flashback-tråd), så verkar jag inte helt ensam om detta problem. Alkoholhaltiga drycker är muskelavspännande (det är därför man dansar så fint när man druckit Jägermeister), och i kombination med övervikt fyllighet och sovande i ryggläge så kan detta tydligen hända.

Lärdom? Om du vill dricka och sedan sova, se för fan till att ligga på sidan. Eller ha åtminstone några liter glass hemma när du vaknar, ditt klantarsle!

onsdag 21 augusti 2013

I'm up all night to get lucky

World of Tanks-spelandet har gått riktigt bra under sommaren. Alla kurvor pekar uppåt, vilket ni kan se på noobmeters statistik. Men den riktigt skarpsynte ser också att kurvan för WinRate dippar kraftigt nu på slutet.

Jag har helt enkelt haft ett par riktigt usla kvällar/nätter. Just nu pågår ett specialevent där man får tredubblad XP för första vunna matchen per stridsvagn. Det leder dessvärre till att ströspelare i mängder dyker upp och spelar dåligt, men det leder också till att man jagar vinster i alla sina stridsvagnar - även de som man är lite sämre på.

Och eftersom man har mindre chans att vinna i de vagnar man är sämre på, så blir det fler matcher i dessa vagnar för att nå den där tredubblade XP:n. Och det leder till sämre resultat. Uäääh.

I måndags kväll var det riktigt illa. Då satt jag och skrek, svor och slängde saker omkring mig. Jag köper att man inte kan vinna varje match, eller ens varannan vissa kvällar, men efter flera timmars spel låg jag helt allvarligt på en WinRate på 20%. Jag hamnade på usla lag i princip varenda match, och det var liksom inte ens jämnt.

Jag har alltså inga problem med att förlora per se, men jag tål verkligen inte att bli utklassad gång på gång på grund av att mitt lag smälter på varje front. Dessutom hamnade jag nästan aldrig i topp tier, vilket är fruktansvärt frustrerande när man spelar i ett dåligt lag. Jag kan spela mitt livs match i en Tiger II, men vad spelar det för roll om mina lagkamrater i sina IS-7:or eller Mausvagnar helt obekymrat rullar in i fiendens eld och brutaldör?

Men jag bet ihop. Jag satt uppe länge, länge och jagade vinster.

Så, när jag till slut fick nog och stängde ner så var jag innerligt trött på World of Tanks. Ett jävla skitspel, med en matchmaking från helvetet. Sen slog det mig att det roligaste under kvällen varit att kommentera mina idioter till lagkamraters insatser. Jag följer ett par spelares livestream, framförallt Quickybaby och Circonflexes (båda rekommenderas, Circon i synnerhet på måndagar och Quickybaby i synnerhet på torsdagar, för då teamar de upp med Jingles, min favorit-WoT-recensent på Youtube) - skulle JAG kanske kunna livestreama mina matcher?

Inte för att jag är i närheten så bra som Quickybaby, Circon eller Jingles, men det kanske finns en tittarintresse för en frustrerad, vansinnig, ilsken och halvkass spelare som vrålar invektiv på en brutaliserad bastardvariant av svenskengelska?

Så under gårdagskvällen testade jag ett par olika broadcast-program. Efter en stund hängde Köppen på. Han fick det - givetvis - att fungera mycket bättre än jag. Men till sist lyckades jag ändå sända mina matcher, med ljud från min mikrofon. Återstår att lösa så att även själva spelets ljud sänds ut, men det borde gå att lösa snart.

Kort sagt: Jag tänker börja livestreama mitt WoT-spelande. Jag har testat att klippa in mig själv med webbkameran, men jag landar nog i att  tittarna får nöja sig med att titta på spelet och höra min röst.

Har också börjat titta på möjligheterna att lägga upp redigerade filmer, med lite kommentarer och recensioner av de olika stridsvagnarna. Lite som Jingles, som är en skön snubbe som jag också tycker ni ska kolla in om ni är halvintresserade av WoT.

fredag 2 augusti 2013

Numb

Han: - Det fanns inga fina satsumas, så jag tog lime istället.
Hon: - Lime?!
Han: - Ja, jag tänkte man kunde ha det som... lime?

Ovanstående konversation, utspelad i frukt- och grönsaksavdelningen på City Gross, får illustrera med vilken möda tankeverksamheten pågår under en varm sommar. Såsigheten, som det kallas, har hjärnan i ett (h)järngrepp.

Och inte har jag lyckats hitta något användningsområde för limejävlarna heller.

söndag 21 juli 2013

Podcasts och sånt

Den som inte får nog av att höra min - och andras röster - kan med fördel lyssna på ÖppetHusGruppens senaste podcast på iTunes eller på Monsterworld.se. Vi pratar mycket om kampanjmakeri i detta vårt tredje avsnitt.

På Monsterworld.se finner ni även en liten förhandstitt/varning om vad vi tänker spela framöver, samt en one-shot från 2012 där jag var spelledare för det svårt sjuka spelet "Everyone is John".


lördag 20 juli 2013

Dramatisk musik... och dragspel

Ett inlägg vari vår hjälte förtäljer mer om sin fantastiska musiksmak, och vilka sköna toner som för stunden cirkulerar i hans digitala ljudanläggningar.


Cyborg 009. För den inbitne nörden behöver jag inte skriva mer än så utan att meningen "universums sämsta dubb" kommer på tal. Och det är helt sant. Den svenska dubbningen av denna japanska animé från slutet av 70-talet (det finns en äldre version och en modernare remake, men dessa lämnar vi hånskrattandes därhän) är förmodligen världshistoriens sämsta. Teorierna är många om vem som ligger bakom rösterna (ja, en person gör ALLA rösterna), men de flesta tycks eniga om att det är en dansk man. Vissa ord och en del av hans meningsbyggnad tyder på det.

Så jo. Dels är det alltså en person som gör ALLA rösterna i ALLA 50 avsnitten, och dels är hans behandling av svenska språket sådan att den vore brottslig om den utförts på ett djur eller ett barn. Eller en vattentäkt. Här följer ett berömt exempel:



"Min son älskar å få höra er sjunga. Du skulle inte kunna spela på ditt dragspel?"
- vilken bitch-kommentar!


Detta har gjort att hela serien, ändå något rättvist, fått ett löjets skimmer över sig i Sverige. Jag har sett alla 50 avsnitten för ett antal år sedan och, tja, det är ungefär samma kvalitet hela vägen som i klippet ovan. Jag har inte sett serien på engelska eller på japanska med engelsk text, men jag misstänker att den då blir snäppet bättre (det finns åtminstone 10-15 avsnitt som borde vara riktigt sevärda med ordentlig dialog).

Något som jag däremot faktiskt gillade med serien var musiken (om man undantar gamle Jovetts eländiga dragspelsmusik). Den var - i brist på bättre ord - effektiv och emellanåt vacker. De olika stämningarna sattes tämligen omedelbart, redan efter ett par toner. Även om den mystiske dubbaren (en del påstår att den danske mannen i vanliga fall jobbade med mjukporr och hette Carsten, men det får vi nog aldrig veta säkert) förstås drog ner effekten så fort han började tala.

För några dagar sedan snubblade jag över OST:n (Original Soundtrack, era obildade knölar!) till Cyborg 009-animén från 70-talet på Youtube. Ni som känner mig vet att jag kan fastna för ett stycke musik och sen spela det till döds. När jag såg hela serien var det ett särskilt stycke musik som jag tyckte var så oerhört effektivt, men som nästan aldrig kom till användning. Lyckligtvis fanns det med på soundtracket. Två minuter och åtta sekunder in börjar det:


I serien användes detta minutlånga violinfrenetiska helvete bara ett fåtal gånger - exempelvis i en episk standoff med Oden (eller det var robot-Oden (spoiler, sorry)). Är jag knäpp som tycker det är fruktansvärt dramatiskt och vackert? Nu går den snutten på repeat hemma hos mig.

Bonus:
Musiken som inleder det här spåret saknar namn, men borde heta typ "Jag har Hitlers nedfrusna lik gömt under mitt slott och tänker återuppväcka honom från de döda" (notera att dubbarens tyska, till skillnad från hans svenska, är klockren) - för det var oftast någon sådant djävulstyg på gång när den musiken drog igång.



För övrigt funderar jag på att göra en efterlängtad lista: Reidar Dahléns 5 sämsta beslut som VD för Dahléns. Men då måste jag se alla avsnitt av Rederiet först, och där är jag inte riktigt framme. Men beslutet att befordra Viggo Strieber till kapten kan mycket väl komma med på listan.

onsdag 12 juni 2013

This is the new shit

Åminnelser utav fekalisk chock, samt välvilligt tips kring nördigt samtal.

I lördags skulle jag - för första gången - byta blöja på min gudson. Hans mamma meddelade att det bara rörde sig om en kissblöja. Jag är inte speciellt van vid att byta blöjor, jag har väl gjort det kanske 2 gånger i mitt usla liv, men nåväl, det skulle göras. Döm av min förvåning när gudsonen fyllt blöjan med mängder av bajs. Hans mormor fick ta över. Inte så mycket för att jag blev äcklad, utan för att jag var helt oförberedd och inte visste vad jag skulle göra.

Det är en klassisk "Dagens demon". Därifrån är steget till rollspel inte så långt, så nu tycker jag ni ska lyssna på Öppethusgruppens Podcast avsnitt 2, där vi bland annat diskuterar vilken typ av människa som väljer att spela en druid i en stadskampanj egentligen?


Marilyn Manson - This is the new shit

lördag 8 juni 2013

Read all about it

Ett inlägg vari bloggen rekommenderar ett stycke episk läsning.

Läste ut Ken Folletts bok "Giganternas fall" (Fall of giants) nyligen. Follett är en av mina favoritförfattare. Jag gillar i synnerhet hans historiska romaner, vilket "Giganternas fall" är, då den utspelar sig under åren 1905-1924, eller tja, mellan 1911-1924, det beror på om man räknar flashbacks. Merparten av boken utspelar sig därmed under 1:a världskriget. Detta krig har alltid fascinerat mig mer än den omtalade uppföljaren, inte minst för att det var mer komplext.

Andra världskriget är tämligen rättframt. Det råder få tvivel om orsaker och vilka som bar skulden. Det första världskrigets förspel är långt mer invecklat, och vem som egentligen bar skulden debatteras alltjämt. I skolan fick man lära sig att kronprins Franz Ferdinand av Österrike-Ungern blev mördad, och att det utlöste kriget. Men i själva verket var attentatet i Sarajevo bara den antändande gnistan, som orsakade en oanad kedjereaktion.

Follett beskriver händelserna väl i boken, som så ofta i sina alster. Visst tar han sig vissa konstnärliga friheter, men i det stora hela använder han sig av historiska fakta, och han brukar dessutom vara så vänlig att han själv tydliggör vad som är hittepå i slutet av boken.

Jag rekommenderar alltså Fall of giants varmt. I första hand är det en episk berättelse om ett antal familjer från olika länder, men det är också något av en lärobok i det tidiga 1900-talets historia. Konsekvenserna av de beslut som fattades då lever vi med än idag. Historia är som mest intressant när man kan koppla ihop händelser i dåtid med läget i nutid. Det är ett av skälen till varför jag personligen tycker skolans historieundervisning borde fokusera mindre på stenålder och medeltid, men desto mer på 1800-talet och 1900-talet.
Problemet är att undervisningstiden är begränsad, och världens historia jävligt lång, och om man som de flesta lärare tar saker i tur och ordning så hinns det kanske viktigaste inte med.

Nåväl. Snart får jag väl ge mig i kast med uppföljaren. Follett har för övrigt skrivit två andra av mina favoritböcker: The Pillars of the earth och uppföljaren World without end (båda dessa har blivit miniserier i TV, jag misstänker att även Fall of giants kommer filmatiseras) Läs, bli underhållen och bli framförallt klokare.

söndag 19 maj 2013

They see me rollin', they åh nej-in

Ett kortfattat inlägg vari vår bloggmäster redogör för gårdagens rullande festligheter 

I går var det dags för cruising i en raggarbil. Jag diggar cruising. Det känns verkligen som jag är i min rätta miljö när jag får sitta i ett baksäte, dricka öl och tjöta med avslappnade människor i samma sits.

Chauffören hade tagit med sig en megafon till gårdagens cruising. Ett misstag, skulle en del säga. Jag la raskt beslag på den och plågade sedan min omgivning, och människor vi passerade, med dåliga skämt och fåniga bus. "Hallå där, du tappade något!"-tricket måste varit gammalt redan på stenåldern, men med lite öl innanför västen (bildligt talat, jag är inte tillräckligt hardcore för att ha raggarväst) känns den som ny.

Gillar också att typ alla människor man kände sen innan hade samma kommentar när de fick syn på mig med megafonen i hand: "Åh NEJ!" alternativt "Åh NEJ, vem har gett honom DEN?!", ty de visste vad som skulle komma att hända.

På själva festen efter cruisingen utspelade sig för övrigt följande intressanta konversation.

Jag: *går omkring på festen, lite småtrött, när a wild girl appears*
Tjej: Du vet att man får fler napp om man ler?
Jag: *tittar på henne och ler*
Tjej: Vilka fina ögon du har!
Jag: Fick jag napp nu eller?
Tjej: Ehm, näee, nej...
Jag: Tur det, jag är ju gift.
Tjej: ... FAN också!


Dessvärre hade jag missbedömt temperaturskillnaderna mellan solig dag och kylig natt, och frös så mycket att jag till sist tiggde till mig en skjuts hemåt. Där blev det varma mackor, vilket både värmde och mättade. En bra dag, helt enkelt.


tisdag 7 maj 2013

Little talks

Även om bloggen inte varit speciellt uppdaterad senaste tiden så har verksamheten på intet sätt stått stilla.

Jag är exempelvis med i en podcast om något så oerhört coolt som rollspel, brädspel och allt däremellan. Första avsnittet ligger ute nu på Andreas webbplats Monsterworld. Där finns också ett referensbibliotek med länkar till olika saker vi nämner, så att även de som inte är fullblodsnördar kan hänga med - skapligt - i vad vi pratar om.

Så har du 41 minuter över, ta och lyssna vetja. Min mikrofon är ger sämst ljud av de tre medverkande, men det kanske är lika bra.

PS.
Little Talks med Of monsters and men på Spotify och Youtube (musikvideon är flummigt fantasybra!)
DS.

lördag 4 maj 2013

Spoonful

Många har sett "The Horribly Slow Murderer with the Extremely Inefficient Weapon" av Richard Gale där en asiatisk demon jagar en stackars man... med en sked!




Den har funnits på Youtube några år nu och har dryga 22 miljoner visningar. Jag såg att nån la ut den på Facebook idag och eftersom det var några år sedan jag tittade på den, så gjorde jag det igen.

Vad jag inte visste var att Richard Gale fortsatt denna "franchise" genom att göra flera episoder där den stackars mannen - nu namngiven som Jack Cucchiaio (betyder "sked" på italienska) försöker fly sitt öde genom att bli en Ginosaji själv. Det finns tre episoder än så länge, de hoppas kunna släppa den fjärde nu i maj.

Episod 1.

Episod 2.

Episod 3. (min favorit, so far)

Ginosaji vs. Ginosaji är ännu roligare än originalsketchen. Ta en titt!


PS.
Spoonful med Etta James på Spotify och Youtube.
DS.

fredag 3 maj 2013

Window shopping

Dagens demon var egentligen dubbel. På hemväg på kära fina buss 412 (som jag tar ibland, för den har färre passagerare och går nästan lika fort som 401 eller 402) var det dels oerhört varmt, och framförallt fanns det en bålgeting ombord. Årets första, och givetvis åkte den samma buss som jag.

Det blev helt enkelt att flytta sig från fönstret - getingar älskar fönster. Därmed var det som vilken skräckfilm som helst; keep away from the windows.

Ah, och ja; tanken är att börja skriva lite här igen. *paus för publikens jubel*. Tack, tack.