lördag 20 juli 2013

Dramatisk musik... och dragspel

Ett inlägg vari vår hjälte förtäljer mer om sin fantastiska musiksmak, och vilka sköna toner som för stunden cirkulerar i hans digitala ljudanläggningar.


Cyborg 009. För den inbitne nörden behöver jag inte skriva mer än så utan att meningen "universums sämsta dubb" kommer på tal. Och det är helt sant. Den svenska dubbningen av denna japanska animé från slutet av 70-talet (det finns en äldre version och en modernare remake, men dessa lämnar vi hånskrattandes därhän) är förmodligen världshistoriens sämsta. Teorierna är många om vem som ligger bakom rösterna (ja, en person gör ALLA rösterna), men de flesta tycks eniga om att det är en dansk man. Vissa ord och en del av hans meningsbyggnad tyder på det.

Så jo. Dels är det alltså en person som gör ALLA rösterna i ALLA 50 avsnitten, och dels är hans behandling av svenska språket sådan att den vore brottslig om den utförts på ett djur eller ett barn. Eller en vattentäkt. Här följer ett berömt exempel:



"Min son älskar å få höra er sjunga. Du skulle inte kunna spela på ditt dragspel?"
- vilken bitch-kommentar!


Detta har gjort att hela serien, ändå något rättvist, fått ett löjets skimmer över sig i Sverige. Jag har sett alla 50 avsnitten för ett antal år sedan och, tja, det är ungefär samma kvalitet hela vägen som i klippet ovan. Jag har inte sett serien på engelska eller på japanska med engelsk text, men jag misstänker att den då blir snäppet bättre (det finns åtminstone 10-15 avsnitt som borde vara riktigt sevärda med ordentlig dialog).

Något som jag däremot faktiskt gillade med serien var musiken (om man undantar gamle Jovetts eländiga dragspelsmusik). Den var - i brist på bättre ord - effektiv och emellanåt vacker. De olika stämningarna sattes tämligen omedelbart, redan efter ett par toner. Även om den mystiske dubbaren (en del påstår att den danske mannen i vanliga fall jobbade med mjukporr och hette Carsten, men det får vi nog aldrig veta säkert) förstås drog ner effekten så fort han började tala.

För några dagar sedan snubblade jag över OST:n (Original Soundtrack, era obildade knölar!) till Cyborg 009-animén från 70-talet på Youtube. Ni som känner mig vet att jag kan fastna för ett stycke musik och sen spela det till döds. När jag såg hela serien var det ett särskilt stycke musik som jag tyckte var så oerhört effektivt, men som nästan aldrig kom till användning. Lyckligtvis fanns det med på soundtracket. Två minuter och åtta sekunder in börjar det:


I serien användes detta minutlånga violinfrenetiska helvete bara ett fåtal gånger - exempelvis i en episk standoff med Oden (eller det var robot-Oden (spoiler, sorry)). Är jag knäpp som tycker det är fruktansvärt dramatiskt och vackert? Nu går den snutten på repeat hemma hos mig.

Bonus:
Musiken som inleder det här spåret saknar namn, men borde heta typ "Jag har Hitlers nedfrusna lik gömt under mitt slott och tänker återuppväcka honom från de döda" (notera att dubbarens tyska, till skillnad från hans svenska, är klockren) - för det var oftast någon sådant djävulstyg på gång när den musiken drog igång.



För övrigt funderar jag på att göra en efterlängtad lista: Reidar Dahléns 5 sämsta beslut som VD för Dahléns. Men då måste jag se alla avsnitt av Rederiet först, och där är jag inte riktigt framme. Men beslutet att befordra Viggo Strieber till kapten kan mycket väl komma med på listan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar